Nu låter jag väl töntig, men jag blev varm i hjärtat i kväll...pratade med en trevlig tjej.
Det känns så skönt att nån bryr sig, och är villig att hjälpa till...med råd och tips på Henkes och min situation. Tack Yvonne!
Mitt humör går upp och ner...jag tycker att det är jättebra att detta hände nu, destå större hopp till att det kommer att funka bättre mellan oss....samtidigt kan jag känna ibland att, var det nödvändigt att lämna mig nu, med allt ansvar själv? Men den känslan går fort över...Du är skitduktig som tar tag i livet min vän. Dig är jag stolt över...puss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar