Jag kan också må dåligt...Jag slits mellan halvuxna barn och vuxna. Jag ska hålla ihop allt och se till att alla mår bra och att allt funkar som det ska. Jag ska krama om och vara ett stöd till alla. Jag har hela tiden en oro i kroppen om hur det ska gå med alla som mår dåligt.
Får jag vara ledsen och må dåligt i bland också? Får jag känna mig liten, rädd och ensam?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det är klart att du får, och det förstår jag.
SvaraRaderajag älskar dej, och du är verkligen världens bästa mamma. /dottern
Klart du får, det är ett tecken på mänsklighet..
SvaraRaderaHoppas det ordnar upp sej med allt..
Barnen är alltid viktigast. Jag tycker du tar ett klokt beslut!
SvaraRaderaKram!!